Häromdagen träffade jag en man med en ovanlig och spännande bakgrund. Han är finländsk medborgare, har finska föräldrar, finskt efternamn, men lärde sig finska först som 23-åring. Han föddes i Uppsala, flyttade till Australien, växte upp med engelska som förstaspråk, återvände till Uppsala och fyllde på med svenska som andraspråk.

Nu har han kommit ut med en bok om det engelska språket, en guide till de vanligaste misstagen många gör.

Jesse Karjalainen heter han. Han arbetar som redaktör på en tidskrift om fysik i Bristol och vi träffas på ett kafé i London samma dag som hans bok kommer ut.

– När jag är i Finland känner jag mig mer som finlandssvensk, då min svenska är betydligt bättre än min finska, säger Jesse, som tidigare bland annat arbetat på resebyrå i Esbo och jobbat en sommar som layoutare på Hufvudstadsbladet.

Jesse studerade turism på folkhögskolan i Pargas och senare journalistik i Edinburgh i Skottland. Till Bristol flyttade han 2007 och det var arbetet där som redaktör för en fysiktidskrift som gav honom idén till boken ”The Joy of English”.

– När jag granskade texter märkte jag att jag hela tiden stötte på samma fel. Jag började arbeta med boken för två och ett halvt år sedan, fick nej från flera förlag innan ett förlag direkt sa ja när de sett ett utdrag på två sidor, berättar Jesse.

Boken riktar sig främst till den som har engelska som modersmål och skriver på engelska; studenter, journalister, bloggare och allmänt språkintresserade. Men den fungerar förstås också för den som inte har engelska som förstaspråk.

Exemplen i boken, drygt 100 av de vanligaste felen i bruket av engelska språket, känns bekanta. ”Who” eller ”whom”, vad är rätt egentligen? När gäller undantagen för ”a” och ”an”?

– Det är ingen tråkig bok om grammatiska regler. Min tanke är att boken ska vara ett lättanvänt verktyg, säger Jesse, som hunnit bli 38 år.

Han är inställd på att petiga personer kommer att granska boken ordentligt i jakt på fel. Språk, och språkregler, kan ibland vara kontroversiella saker. Men här handlar det om känsla för språket än gamla regler.

Jesse har hittat så många exempel att en fortsättning redan är producerad. Om eller när den kommer ut återstår att se.

Min egen engelska är hyfsad, men sedan jag flyttade till London har jag upptäckt hur präglad den är av tidigare vistelser i USA. Blir ofta osäker på om jag ska säga ”bill” eller ”check” när jag ber om notan på restauranger, eller om soporna jag bär ut är ”rubbish” eller ”trash”.