Det dröjde nästan tre månader, men mitt i julruschen lyckades jag äntligen ta mig till Victoria & Albert Museum i Kensington för att se en av höstens mest uppmärksammade utställningar i London.

Det ståtliga V&A, som det oftast kallas, beskriver sig utan falsk blygsamhet som världens främsta museum för konst och design. Där pågår sedan slutet av september (till 15 januari) en spännande utställning om postmodernismen.

Denna epok, som i utställningen avgränsats till perioden 1970-1990, lämnade märkliga spår efter sig inom allt från arkitektur till mode och musik. Utställningen är en blandning av allt detta.

Postmodernismen beskrivs som en reaktion på modernismens ofta utopiska visioner, inte minst inom arkitekturen där städer och hus blev till avskalade bostadsfabriker, gärna i betong.

När postmodernismen började tränga sig in under 1970-talet blev plötsligt allt tillåtet. Utställningen förklarar närmast övertydligt hur motsägelsefullt och kontroversiellt det kunde yttra sig.

Teatralisk och teoretisk, ett drastiskt avsteg från modernismen, en rörelse som trotsar all definition, komplext och motsägelsefullt, en blandning av Versailles och Las Vegas. Överdrifter och galenskap var välkomna inslag i postmodernismen.

Jag inser rätt snart att mycket av det som visas upp sammanfaller med åren då jag själv trädde in i vuxenåldern. Grace Jones, en av artisterna som visas upp in utställningen, hur skulle man kunna glömma henne?

När jag kommer ut från V&A åker jag till Camden för att titta på en av den postmodernistiska epokens signaturbyggnader i London, det som när den byggdes i början av 1980-talet kallades TV am building.

Arkitekten Terry Farrell skapade denna tv-studio av en gammal bilverkstad. Den byggdes för ett uppkäftigt, nytt tv-bolag som skulle sända kommersiell frukost-tv.

När jag kommer fram upptäcker jag att en betydande del av byggnadens framsida rivits. Huset ska byggas om och moderniseras för sina nuvarande innehavare som inkluderar MTV, ett annat av postmodernismens barn.

Men om man går runt och tittar på byggnaden från andra sidan ser man i alla fall att de berömda äggkopparna längs takkanten finns kvar (bilden ovan), ett exempel på postmodernistisk överdrift (eller lekfullhet).

Nu stundar julledighet. Vi hörs igen efter årsskiftet, då ett spännande år inleds i London. Drottningen firar 60 år på tronen, borgmästarval ska hållas och sommar-OS invigs i slutet av juli.